Louise Karolina

Har nu äntligen bestämt mig för att plugga här. I Sydney. Är så glad.

 

Blir nog troligtvis en bachelor i communication (creative writing) om jag blir antagen, ska bara översätta alla betyg, skicka in dom och fylla i ansökan. Sedan är det bara att vänta! Det enda jag väntar på just nu dock är på att mina föräldrar ska fixa fram betygen...

På Australia Day var jag med Nick, Nick och Dayne, vi var och bowlade och jag gjorde inte alltför dåligt ifrån mig. Vann faktiskt första omgången, lite småstolt sådär. Sen åkte vi till en park vid Curl Curl och käkade lite lunch och kastade frisbee och så, innan Nick, Dayne och jag var i en nationalpark och vandrade lite. Sjukt fin utsikt, och vi såg en igelkott också. Och ett till djur, men är inte riktigt säker på vad det var för något... sedan tittade Nick och jag på tennisfinalen och jag är sååå glad att Wawrinka vann. 

 

Annars har jag väl varit rätt mycket i Manly den här veckan. Träffat Malin som lämnar Sydney på tisdag. Igår var det avskedsfest, två flaskor av det billigaste vinet jag kunde hitta (6 dollar, alltså 36 kronor för en flaska) förtärdes vid Manly Wharf med ett tjugotal andra, vi sjöng jag må han leva på svenska och hade det väldigt kul. Sov över i Manly och inser nu att jag inte kommer att träffa Malin på ett väldigt bra tag, vilket är grymt sorgligt.

 

Idag har jag inte gjort mycket. Varit världens tröttaste människa typ. Nick och Davids pappa bjöd mig på frukost, så han, hans flickvän, Nick, David och jag åt en stor frukost som bestod av croissanter, bacon, ägg, hashbrowns och varm choklad innan jag gick på en lång promenad med deras hund Zoe. Sedan kom jag hem och sov några timmar. 

 

Så det var väl vad som har hänt den här veckan. Inte så intressant kanske, men mamma tjatar på mig att jag måste uppdatera min blogg så måste ju skriva någonting. 

Kan ju säga att humöret skiftar rätt fort här, haha. Igår hade jag en så massiv hemlängtan att jag vaknade idag med en klump i magen, och den är fortfarande inte helt borta. Det blir ju inte bättre av att jag läser massa bloggar hemifrån, hur folk flyttar och börjar plugga eller bara umgås med sina familjer och sina vänner på ett sätt som jag inte kan. 

 

Vill inte åka hem, men saknar det ändå. Saknar lösgodis (måste släpa mig till IKEA snart) och säkerheten som allt där hemma ger. Saknar mörkret, snön (vet dock inte ens om det är snö hemma nu), mina husdjur, familjen, vännerna, tacokvällar, att sitta framför brasan under en tjock filt och en katt bredvid mig, saknar att inte behöva tänka på pengar eller riktigt oroa mig för något, saknar den svenska mentaliteten (även fast den australienska är trevligare, men ni fattar), saknar att inte behöva oroa mig över språket (även fast engelskan har blivit bättre och jag älskar att höra engelska varje dag och få chansen att använda engelskan varje dag). 

 

Jag älskar Australien, men jag saknar Sverige också. 

 

Nja, har kanske inte förändrats så mycket än. Men några skillnader finns det. Och saker jag aldrig har gjort tidigare kan jag nu stolt säga att jag har gjort.

 

- Dricker nu vin och öl. Innan körde jag vodka&läsk, men nu blir det vitt vin (dock inget rött vin, fy satan var äckligt), sparkling wine, även öl funkar, har även halsat ur en tequilaflaska. Godare än det låter.

 

- Äter saker jag inte gjorde hemma. Kidney beans (ni vet de röda bönorna, vad de nu kallas på svenska), sötpotatis, honung (riskakor med honung, mums), tonfisk, lamm... listan kan göras lång. 

 

- Ätit på KFC. Lika gott som jag föreställde mig. Deras stora jävla lådor är perfekta för att bota bakfyllan!

 

- Bryr mig mindre om de små sakerna. Om någon av avföljde mig innan jag kom hit, vad fan håller den bitchen på med? Nu kunde jag inte bry mig mindre. 

 

- Ler mot främlingar flera gånger dagligen. Kommer väl bli blängd till döds när jag besöker Sverige. 

 

- Har lärt mig göra hemmagjorda pommes (sååå mycket godare än McDonalds)

 

- Ätit sushi med till exempel friterad kyckling i, den enda sushin jag kan äta.

 

- Gjort saker jag aldrig skulle ha gjort i Sverige, och är nu the darling of the neighbourhood (eller nja). 

 

Listan kan göras lång, och men jag är trött, klockan närmar sig midnatt och jag orkar inte mer. Godnatt.

Tänkte att jag får väl ta och uppdatera lite. 

 

Igår mötte jag grannarna ute vid gatan så Nick, David, Nick och Dayne bjöd mig på middag i Manly på Manly Grill. Frågade idag om när jag skulle betala tillbaka, men dom brydde sig inte om det... i alla fall, en god cheeseburgare med bacon och ett glas vitt vin till det, klagar inte. 

 

Idag gick jag först ut med grannarnas hund, världens sötaste lilla hund är det, Zoe heter hon. Liten knähund som jag har blivit helt kär i. Sedan spelade Nick, Nick och jag frisbee innan dom bestämde sig för att de skulle spela bordtennis... men de hade bara ett racket (David hade ett och deras pappa hade ett, men eftersom både Nick och Nick är kända för att ta sönder alla sina så fick de inte låna det...) så det var bara att köra till Warringah Mall för att köpa två racket, och de bjöd mig på chokladmilkshake också. Sedan spelade vi lite bordtennis och sög väl inte alltför mycket på det hoppas jag... 

 

Aja, får väl kika vidare på studierna här i Sydney och ta reda på hur man ansöker!

Sämst på att blogga, hejhej.

 

Har hänt en del sedan sist. Eller en del och en del. Jag kallar det för det i alla fall. Kanske har gått och blivit lite kär sådär. Lite.

 

Två gånger kanske man kan säga. Kär i det här landet, och visst, jag saknar Sverige, men har bestämt mig för att jag vill stanna här när mitt visum tar slut. Planerar på att studera här istället för i Göteborg, journalism på UTS? Så långt kanske jag inte har kommit än. Men min tid i Australien är inte över än. 

 

Och så kanske jag är lite kär. Litelite. Ja, i en australienare. Sorry mamma. 

 

På Australia Day blir det kanske drinkar och finalen av Australian Open. Kanske. Förhoppningsvis. 

 

Hade ställt klockan på fem (kom på att jag var tvungen att lämna huset runt sex-tiden för att vara klar till passet som började sju...) och lyckades till min stora förvåning komma upp ur sängen vid halv sex. Drog på mig träningskläderna, conversen och ryggsäcken (har nämligen börjat använda min Virgin Active-ryggsäck, den är faktiskt skön) och gick ut i duggregnet någon minut efter sex.

 

Visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av passet, men efter att ha missat bussen med typ trettio sekunder - hann dock ändå - och slängt in mina saker i skåpet med ett par boxningshandskar i handen satte vi i gång. 45 minuter Ki Max, vilket visade sig vara typ boxning och kickboxning, vi rörde på oss exakt hela tiden. Inga vattenpauser här inte. 

 

Det var kul. Första halvtimmen. Sista kvarten var en plåga, men det gick. Slängde mig in i duschen, bytte om på rekordfart och hann med en buss hem som var några minuter tidigt men efter en liten joggingtur var jag äntligen på väg hem, jobbade ju nämligen idag eftersom mina värdföräldrar skulle på en liten date på Dee Why Beach. 

 

Det gick faktiskt väldigt bra. Barnen var på bra humör, de ville för en gångs sitta och prata med mig (brukar vara ett par aktiva jävlar annars) och deras kompisar (grannen och hans kompis) kom över på besök. Sedan åkte jag, värdmamman och barnen till Belrose Hotel, ett ställe med en stor lekavdelning för barnen, var bara att lämna dom där och chilla vid baren om man ville! Värdmamman åkte hem och jag köpte pommes till mig och barnen, sen ville de ha glass så det fick bli ett litet special treat. 

 

Imorgon... ska jag till gymmet. Pilates 9.15, vi får väl se om man orkar! Sen funderar jag till gå till Warringah Mall och köpa ett par nya flipflops (eller thongs som dom säger här) om jag orkar. Annars kanske jag tar bussen. Hehe. Mina skor gick ju sönder, fan sämre kvalité än HM. Tack och hej.

Den där lilla detaljen nyårslöften. 

 

Har väl ett par. Lite smålöften sådär. Och bara för att jag inte ens kommer ihåg förra årets, om jag ens hade något, så tänkte jag skriva ner det så kanske jag för en gångs skull lyckas uppfylla någon av dem (har aldrig hänt förut).

 

Nu ska jag ta en snabbdusch, måla naglarna i mitt nya ljusrosa nagellack från Essie (fick två för 20 dollar, alltså 120 spänn! Ett kostar 129 kr i Sverige). Ska ställa klockan på 06.00, imorgon har jag nämligen ett Ki Max-pass på gymmet innan jag ska jobba. Inte för att jag är helt hundra på vad Ki Max är, men det märker jag väl!

 

Första januari 2014

Nyår var grymt. Jag och tre andra svenska tjejer började med att ha picknick i en park precis bakom Operahuset, och vi kom väl in runt två-tiden, så tio timmar väntade vi på fyrverkerierna. Vi hade med oss massa godsaker, följde strömmen av människor och bar nervöst påsarna med smugglad alkohol. Hur skulle vi klara oss tio timmar utan lite vin? Och så behövde vi såklart champagne till tolvslaget. Tyvärr så var det i de flesta bra parkerna förbjuden att ta med sig egen alkohol (men köpa där gick bra) så vi bestämde oss helt enkelt för att smuggla in lite. I med någon liter vin i en sprite-flaska, en halvliter vin i en annan flaska, gömde ciderflaskor i oreoförpackningar och rörde oss nervöst mot vakterna. Men in kom vi.

 

Efter tio timmar av prat, skratt, kortspel (frågade ett antal personer om vi fick låna kortlek, och det fick vi) så var det dags för kvällsunderhållningen som började vid klockan sex. Ljusshower, vattenshower, akrobatflygplan, familjefyrverkerierna vid klockan nio... och sen började klockan närma sig tolv.

 

Där stod vi med våra rosa champagneglas med insmugglad alkohol och räknade ner med alla andra människor (cirka två miljoner) och skrek gott nytt år på svenska. Tog inte så många bilder, men ni fattar nog grejen. Sedan när vi skulle börja röra oss mot tågstationerna var det kaos rent ut sagt. De två närmsta tågstationerna var stängda så vi fick gott traska längs George street med miljontals andra och ta oss till Central Station. Väl där var det gratis tåg och buss som gällde, klagar inte. 

 

Sammanlagt så var det nog mitt bästa nyår hittills och jag ska ta mig fan se till att 2014 blir ett jävligt bra år.

 

Alltså.

 

Måste bli bättre på att blogga. Speciellt nu när jag har wifi och är dessutom ledig i en vecka till så har jag ju all tid i världen. Det har dock inte hänt så mycket, så ni har inte missat något.

 

Hemlängtan är väldigt liten just nu. Det värsta har gått över antar jag, vilket är otroligt skönt. Visst, ibland kan jag sakna det, speciellt idag då min julklapp äntligen kom fram. Dumle, Salmiakki (chokladen med mjuk lakrits innuti. Kan nog vara det godaste), Veckorevyn, SOLO, lakrisal och annat smått och gott. Så för att kompensera morgonens frossande (paketet stod och väntade på mig på matbordet när jag vaknade) drog jag mig iväg till gymmet.

 

Jag har nämligen joinat ett gym. 28 dollar i veckan som betalas varannan vecka, alltså 55 dollar två gånger i månaden. 55 dollar är ungefär 330 kronor, alltså 660 kronor i månaden... Kan dock säga att det är värt det. Var på cardiomaskinerna idag, har världens utsikt över hela Sydney därifrån. Om jag inte vill titta på utsikten kan jag lyssna på radio (valde att lyssna på NRJ och Mix megapol), surfa på nätet, använda youtube, facebook... De har även pool, bastu, jacuzzi, fint café och massa gruppklasser. Älskar det gymmet. Man fick en ryggsäck (ful, så den använder jag inte) och en vattenflaska (hydrate mate! står det på den) när man joinade, och ångrar det verkligen inte.

 

Har träffat några svenska tjejer, shoppat, fikat på ett svenskt café, kärat (nåja) ner mig i grannen (låter fult men killen är 23) och planerat nyår. Blir att campa i en park från eftermiddagen så att man kan titta på fyrverkerierna som ska vara helt otroliga, sen festa vidare. Vi ska nog ha en picknick med mat, chips, godis, vin, champagne... Blir nog kul.

 

Ha det bra people!

 

Har hemlängtan. Kan inte förneka det, och hur skönt det än hade varit att hoppa på första bästa plan hem så vill jag inte göra det. Vill inte åka hem och sedan ångra mig, vill inte lämna familjen nu när jag väl är här. 

 

Det jag saknar med Sverige... ja, det är rätt mycket. Saknar min familj, mina vänner, mina husdjur... undrar ens om mina katter komma ihåg mig när jag kommer hem.

 

Saknar vädret. Saknar mörkret. Saknar kylan, hur den isande kalla luften verkligen biter fast i kinderna och det får dig att känna dig levande. Saknar vinterkläder, myskvällar framför brasan, tacokvällar, det svenska språket, mysiga Kalmar, allt...

 

Australien är bra. Väldigt bra. Men mitt liv är inte här. Mitt liv är i Sverige, men jag får intala mig själv att det bara är drygt sex månader tills jag kan åka hem. Bara. Jag gillar vädret här ibland, hur enkelt det är att vara på stranden, jag älskar surfarkillar, hela den livsstilen, hur avslappnat allt är, men ändå så är det någonting som saknas. Någon del inom mig. Låter kanske dumt, men det är så jag känner. 

 

Hemlängtan hade jag för ett tag sen, och då var det som värst. Sedan blev det bättre, och jag trivdes riktigt, riktigt bra. Nu har det blivit värre igen. Men jag får försöka härda ut. Hur mycket jag än skulle vilja boka första möjliga flyg hem. 

Igår flyttade jag från lägenheten i Randwick (saknar rumskamraterna redan!) och bor nu uppe i French's Forest i norra Sydney, alltså på andra sidan Harbour Bridge. Bor nu hos en famil j som en au pair och hoppas att jag kommer att trivas såklart. Imorgon tänkte jag nog dra mig bort till Manly Beach, "surfa", glo på snygga surferkillar...

 

Aja, dagen har väl inte varit så händelserik. Var i den äldre pojkens skola och tittade på en skolpjäs (skulle vara julstämning men hur bra går det med strålande sol ute?), tittat på några filmer, hjälpte till med middagen och sitter här nu framför tvn med ett glas vin. Föräldrarna är ute på middag och jag har ääääntligen lyckats få pojkarna i säng. 

 

Har väl inte så mycker mer att säga. Hoppas ni har det bra i kalla Sverige för det skulle jag ha! 

Den 30e september landade jag i Sydney. Nu, nästan två månader senare, har det hänt... lite saker. Jag började med fem dagar på Wake up! hostel. Helt okej, det var väldigt fräscht och centralt och så, men världens sämsta rumskompisar alltså. Tråkigare människor gick ju knappt att hitta. I alla fall, efter fem dagar lyckades jag hitta ett rum i en delad lägenhet i förorten Randwick, cirka femton minuter med buss in till själva stadskärnan och tio minuter till Bondi Junction, där det nästan är ännu bättre att shoppa med shoppingcenter som till exempel Westfield, som är gigantiskt, och K-mart. 

 

Delar just nu då med fyra andra, två britter, en fransman och en tyska. Trivs bra, men hemlängtan jag har haft har varit enorm. Kände att jag var mer av en familjemänniska så började leta efter en familj som sökte nanny. Hittade faktiskt en i Sydney, även fast jag var beredd att åka vart som helst i Australien. De bor uppe i norra Sydney och i lördags träffade jag dem. Supertrevliga, mamman var svensk och jag kan prata svenska med pojkarna. Eget badrum, sovrum och ett eget litet vardagsrum, jobbar två dagar i veckan, 100 dollar, plus extratimmar. Gratis boende och mat. Perfekt! Även hyfsat nära till Manly och bara 30 minuter med buss in till staden. När jag satt på bussen hem ringde de mig och sa att de verkligen tyckte om mig, så den 5e december flyttar jag! Längtar faktiskt lite, då de har katter och wifi också, haha. 

 

Mina föräldrar skickade ner min dator så idag när jag vaknade fanns det ett paket i vardagsrummet. Har saknat min dator så otroligt mycket så tvingade dom att skicka ner den. Så nu sitter jag på biblioteket i Randwick, ska snart handla lite saker och sedan gå hem igen. Dagens planer för är löprunda senare ikväll när värmen, 25 grader, försvunnit lite, sedan ska jag beställa kinamat och titta på Mean Girls som visas på tv. Det är så sjukt bekvämt att beställa online, och sen få det till dörren en halvtimme senare. 

 

Annars har jag inte gjort särskilt mycket under mina två månader. Jag har sett Operahuset, varit i Manly, varit på Bondi Beach, Coogee Beach, haft några BBQ och galna utekvällar, druckit väldigt mycket alkohol och goon (biligt vin) eftersom jag är tillräckligt gammal för att köpa alkohol här, jag har varit på ett zoo och sett kängurur och koalor och allt sånt, upplevt 35 graders värme och nästan svimmat, varit på ett akvarium och sett hajar, träffat folk från hela världen. Ja. Men har inte hunnit med så mycket än.

Sitter på flygplatsen i Dubai och försöket att inte somnar när jag väntar på att boardingen för nästa flyg mot Singapore ska öppna, en timme kvar. Har sovit ungefär sammanlagt en timme sedan fredag morgon svensk tid. Satt på världens sämsta plats under första flygresan, var omöjligt att somna, men annars gillar jag emirates hittills. Trerätters, gratis dricka, väldigt många nya filmer och ny musik i en egen skärm, satte på en film redan innan vi lyfte, hur smidigt som helst. Men nu vill jag bara hoppa på nästa plan och somna så fort jag kan. 

 

Har för övrigt redan hemlängtan, men det blir nog bättre när jag landar i Sydney. Saknar familjen, hundarna, vännerna och katterna så mycket att jag dör.

Klockan har slagit tolv, det är fredag och nu är det äntligen dagen innan jag åker till Australien. Kan säga att jag har lite blandade känslor, om jag ska vara ärlig. Har längtat efter resan, har längtat sedan i vintras, då tanken om att åka till Australien efter studenten först växte fram. Sedan fick jag ett rätt bra betalt sommarjobb, och när vi bokade flygbiljetten (som jag fick i födelsedagspresent) så insåg jag att jag faktiskt skulle iväg. Så nu är det den 27e september, imorgon klockan 07.01 avgår tåget från Kalmar C. Jag har laddat upp med e-böcker, tidningar, serier och filmer, ska packa färdigt allt och har lite kläder kvar att tvätta. Fick pengar växlade, riktigt fula pengar har de där nere, ser ut som monopolpengar men jag gillar det. 

 

Har bokat fem nätter på Wake Up! i centrala Sydney, och jag är sjukt nervös. Jag har två mellanlandningar, det är första gången jag ska resa själv, och jag blir bara mer och mer nervös. Men det löser sig nog.

 

Har sagt hejdå till mina kompisar, kommer spendera morgondagen hemma med familjen och djuren och vi ska äta min favoritmat. Mamma hatar att jag åker, men det är ju väntat. Jag kommer sakna hundarna, katterna (speciellt min älsklingskatt), familjen, kompisarna, Sverige. Men det blir nog bra. Och det enda jag är riktigt säker på just nu är att jag kommer sakna dom. 

 

Nästa gång jag skriver befinner jag mig nog i Sydney och med en antagligen extrem hemlängtan. Men som sagt... det blir nog bra. Jag hoppas att jag kommer att träffa många nya människor (svårt att inte göra det iofs när jag bor i ett åtta-rum på hostelet), jag kommer definitivt att besöka Bondi och jag funderar på att kanske bosätta mig där nere om jag hittar jobb. Det jag älskar med att åka som en backpacker istället för au pair är att jag kan göra vad fan jag vill. Trivs jag inte i Sydney drar jag upp längs kusten, svårare än så är det inte. 

 

Men det är galet vad jag kommer sakna det jag kallar mitt hem. Om 30 timmar lämnar jag det här huset och beger mig in mot tågstationen. Jag kan knappt tro det.

Haft en lugn vecka på jobbet hittills, alltid något. Bara 17 arbetsdagar kvar! Har beställt lite kläder och köpt en ny kamera till resan, det börjar närma sig. Kommer dock sakna mina älsklingar. 

 

 

Fick lönespecifikationen idag, och så kommer lönen imorgon så vilket alla som jobbar är väl medvetna om. Har aldrig varit rikare! Eller rik och rik, jag har väldigt mycket pengar mot vad jag är van vid. Har nu nästan 30k i min reskassa med en månadslön kvar i augusti, visum och flygbiljetter är ju redan betalade så kommer nog ha rätt bra med pengar när jag drar iväg.

Dock är det ju ett par utgifter kvar... en ryggsäck för cirka 2k, har inte ens bestämt vilken jag ska ha en, har några alternativ... sen ryggsäck till flygresa, en extraväska så att säga, converse, kläder, någon snygg bikini, smågrejer helt enkelt. Har för övrigt 27 jobbdagar kvar, kan tiden gå lite fortare tack?