VAD JAG SAKNAR
Har hemlängtan. Kan inte förneka det, och hur skönt det än hade varit att hoppa på första bästa plan hem så vill jag inte göra det. Vill inte åka hem och sedan ångra mig, vill inte lämna familjen nu när jag väl är här.
Det jag saknar med Sverige... ja, det är rätt mycket. Saknar min familj, mina vänner, mina husdjur... undrar ens om mina katter komma ihåg mig när jag kommer hem.
Saknar vädret. Saknar mörkret. Saknar kylan, hur den isande kalla luften verkligen biter fast i kinderna och det får dig att känna dig levande. Saknar vinterkläder, myskvällar framför brasan, tacokvällar, det svenska språket, mysiga Kalmar, allt...
Australien är bra. Väldigt bra. Men mitt liv är inte här. Mitt liv är i Sverige, men jag får intala mig själv att det bara är drygt sex månader tills jag kan åka hem. Bara. Jag gillar vädret här ibland, hur enkelt det är att vara på stranden, jag älskar surfarkillar, hela den livsstilen, hur avslappnat allt är, men ändå så är det någonting som saknas. Någon del inom mig. Låter kanske dumt, men det är så jag känner.
Hemlängtan hade jag för ett tag sen, och då var det som värst. Sedan blev det bättre, och jag trivdes riktigt, riktigt bra. Nu har det blivit värre igen. Men jag får försöka härda ut. Hur mycket jag än skulle vilja boka första möjliga flyg hem.