Klockan har slagit tolv, det är fredag och nu är det äntligen dagen innan jag åker till Australien. Kan säga att jag har lite blandade känslor, om jag ska vara ärlig. Har längtat efter resan, har längtat sedan i vintras, då tanken om att åka till Australien efter studenten först växte fram. Sedan fick jag ett rätt bra betalt sommarjobb, och när vi bokade flygbiljetten (som jag fick i födelsedagspresent) så insåg jag att jag faktiskt skulle iväg. Så nu är det den 27e september, imorgon klockan 07.01 avgår tåget från Kalmar C. Jag har laddat upp med e-böcker, tidningar, serier och filmer, ska packa färdigt allt och har lite kläder kvar att tvätta. Fick pengar växlade, riktigt fula pengar har de där nere, ser ut som monopolpengar men jag gillar det.
Har bokat fem nätter på Wake Up! i centrala Sydney, och jag är sjukt nervös. Jag har två mellanlandningar, det är första gången jag ska resa själv, och jag blir bara mer och mer nervös. Men det löser sig nog.
Har sagt hejdå till mina kompisar, kommer spendera morgondagen hemma med familjen och djuren och vi ska äta min favoritmat. Mamma hatar att jag åker, men det är ju väntat. Jag kommer sakna hundarna, katterna (speciellt min älsklingskatt), familjen, kompisarna, Sverige. Men det blir nog bra. Och det enda jag är riktigt säker på just nu är att jag kommer sakna dom.
Nästa gång jag skriver befinner jag mig nog i Sydney och med en antagligen extrem hemlängtan. Men som sagt... det blir nog bra. Jag hoppas att jag kommer att träffa många nya människor (svårt att inte göra det iofs när jag bor i ett åtta-rum på hostelet), jag kommer definitivt att besöka Bondi och jag funderar på att kanske bosätta mig där nere om jag hittar jobb. Det jag älskar med att åka som en backpacker istället för au pair är att jag kan göra vad fan jag vill. Trivs jag inte i Sydney drar jag upp längs kusten, svårare än så är det inte.
Men det är galet vad jag kommer sakna det jag kallar mitt hem. Om 30 timmar lämnar jag det här huset och beger mig in mot tågstationen. Jag kan knappt tro det.